Lördag 14 mars anlände vi med flyg till Melbourne. Den hyrda 6-personers KIA:n visade sig vara en 12 personers Toyota minibuss (!). Det var bara att gilla läget och det gjorde Katarina som körde och Andreas som läste kartan och slussade oss ut ur Melbourn och ner mot Phillip Island. Det regnade när vi kom fram men resten av tiden fram till hemresa på onsdag hade vi fint väder. Dessutom knappt mer än 20 grader, svalare på natten.
Söndag började med ett besök på Koala conservation center. Man vandrade runt på utlagda träbryggor och tittade upp i luften. Där fanns de, koalorna. De flesta sov eftersom det är vad koalor gör 16 timmar på dygnet men här och var fanns det nån som tog sig en tugga av eucalyptusbladen. Det fanns dels ett stort inhägnat område, dels ett skogsparti med Eucalyptusträd utanför stängslet. Där var det bra levnadsbetingelser som fick koalorna att gärna hålla sig kvar där. Vid några tillfällen såg vi dessutom små bruna wallaby-kängurur.
Vi besökte även Churchill Island, en liten ö helt nära, med en bondgård som fungerade som ett ”hembygdsmuseum”. Kul för Ella och Walter som fick träffa många djur och hålla i var sitt marsvin.
Nästa programpunkt var kusten vid Nobbies, yttersta udden på sydvästra delen av Phillip Island. Det fanns en utlagd ”boardwalk” så att man kom nära de mäktiga klipporna och såg hur vågorna bröts och silade över platåer och delade upp sig i en mängd rännilar som störtade över kanten på platån tillbaka till havet.
Sista programpunkten, den som gjort Phillp Island känt, var The Penguin Parade Små blågrå och vita pingviner återvänder från havet vid 8-tiden på kvällen, promenerar över sandstranden och försvinner ner i sina bon i buskvegetationen bakom stranden.. Vi satt på första parkett nära stranden och såg när de kom upp ur havet i grupper om 4-8 st. När jag kollade i kikaren kunde man om man ville läsa in att de tvekade inför gatloppet över stranden. Några såg sig om mot havet innan de började vagga iväg mot någon av de ”korridorer” som fanns fredade bland alla människor. Vi såg väl c:a 100 pingviner. Det kan variera mycket beroende på årstid. Det hela var en upplevelse utöver det vanliga. Ingen fotografering tillåten!
Söndag började med ett besök på Koala conservation center. Man vandrade runt på utlagda träbryggor och tittade upp i luften. Där fanns de, koalorna. De flesta sov eftersom det är vad koalor gör 16 timmar på dygnet men här och var fanns det nån som tog sig en tugga av eucalyptusbladen. Det fanns dels ett stort inhägnat område, dels ett skogsparti med Eucalyptusträd utanför stängslet. Där var det bra levnadsbetingelser som fick koalorna att gärna hålla sig kvar där. Vid några tillfällen såg vi dessutom små bruna wallaby-kängurur.
Vi besökte även Churchill Island, en liten ö helt nära, med en bondgård som fungerade som ett ”hembygdsmuseum”. Kul för Ella och Walter som fick träffa många djur och hålla i var sitt marsvin.
Nästa programpunkt var kusten vid Nobbies, yttersta udden på sydvästra delen av Phillip Island. Det fanns en utlagd ”boardwalk” så att man kom nära de mäktiga klipporna och såg hur vågorna bröts och silade över platåer och delade upp sig i en mängd rännilar som störtade över kanten på platån tillbaka till havet.
Sista programpunkten, den som gjort Phillp Island känt, var The Penguin Parade Små blågrå och vita pingviner återvänder från havet vid 8-tiden på kvällen, promenerar över sandstranden och försvinner ner i sina bon i buskvegetationen bakom stranden.. Vi satt på första parkett nära stranden och såg när de kom upp ur havet i grupper om 4-8 st. När jag kollade i kikaren kunde man om man ville läsa in att de tvekade inför gatloppet över stranden. Några såg sig om mot havet innan de började vagga iväg mot någon av de ”korridorer” som fanns fredade bland alla människor. Vi såg väl c:a 100 pingviner. Det kan variera mycket beroende på årstid. Det hela var en upplevelse utöver det vanliga. Ingen fotografering tillåten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar